Fel buss!!!!

Hur klantig får man vara, det kan man ju bara undra! Igår när jag skulle åka hem så står jag vid busshållplats vid jobbet och pratar med en tjej som jag känner lite som jag brukar kallprata med, hon ägde parfymbutiken på Fredsgatan förut men sålde den i somras. Hon brukar nu jobba lite extra i klädbutiken bredvid. Men i alla fall, vi står där och snackar, bussen kommer, tittar inte så noga vilket nummer för 858 kommer alltid först och sist jag tittade hur långt det var kvar tills den skulle komma så var det bara 1 minut. Vi kliver på sen går hon av vid kullastplan och jag sätter mej att kolla på telefonen, vad som har hänt under dan på Facebook och mailen, samtidigt som jag lyssnar på Jonas Gardells ljudbok, svart som i en kolsäck är det ute så man ser ingenting. Efter en liten stund tänker jag, men brukar det inte vara belysning längst vägen, men det är verkligen becksvart. 

Kollar upp vad nästa hållplats ska heta, där står ett namn jag inte alla känner igen. Men var är jag någonstans, ser ingenting jag känner igen. Sen inser jag att jag har klivit  på fel buss, jag sitter på 848 och är på väg igenom skogen till stora vika och sorunda ändstationen är västerhaning, Hjälp!!! Vad gör jag nu!!!! Hoppa av och ta en buss tillbaka? Nej jag tror inte det! Stå i mörkret mitt i skogen typ och vänta! Man vet ju inte när det kommer någon buss 1 timme, 2 timmar? 

Nej det var uteslutet. Nästa allternativ gå av vid Spångbro och ringa Lasse att han får hämta mej.

Ja det verkar vara det bästa. Vad glad han ska bli da! 

Men innan jag ringer honom går jag fram till chaffören och säger som det är, att jag har råkat kliva på fel buss och var är det bäst att byta? För jag ska till Ösmo?

Då har jag sån förbaskat tur att hon ska bli avlöst i Spångbro, sen skulle hon ta bussbilen till Ösmo för att hämta sin bil, du får åka med mej säger hon och skrattar.

Allså en sån tur har man bara en gång. Jag blev själaglad. Men det var en annan tjej på ca 10-11 år som också hade klivit på fel buss som skulle till Ösmo, hon var lite ledsen.

Så vi åkte med henne hem till ösmo. Jag var överlycklig  och så tacksam. 

I kväll när jag klev på bussen tittade jag extra noga vilket bussnummer det var.

Jag vill aldrig göra om den dumheten.

Hej då då 🚍