Snökaos

Nu ska jag berätta om min dag igår, eller om snökaoset närmare bestämt som var igår.
Det var nog det värsta på länge.
När man kom upp på morgonen och tittade ut genom fönstret så var det bara "O skit" vad snö.
Men jag gjorde iordning mej och gick ut med Hampus och sen skottade jag fram bilen, för det hade kommit 1/2 meter snö allra minst.
Innan jag åkte vi ca 8 tiden så skickade jag ett sms till Anna och sa att jag kommer när jag kommer och tur var väl det för det tog mej 2 timmar att ta mej till Tyresö.
När jag kom ut på motorvägen vid Ösmo så såg man ingenting knappt, jag såg inte om jag hade en bil framför mej eller bakom mej.
Nej tänkte jag, det här går inte, jag åker av vid Landfjärden och åker hem igen, men där kom jag inte av för där stod 1 lastbil längst upp och sen stod det en annan bil och blinka med varnings blinkers bakom den, så det var bara att fortsätta.
Så jag körde på sakta, sakta de gick kanske i 30-40, men jag såg ingenting jag visste ju ungefär var vägen var men det var bara vitt framför mej.
Sen blev det  isbildning på rutan också trots att jag hade full värme på rutan.
Så jag fick stanna på motorvägen och på med varnings blinkers och ut och skrapa framrutan ren från is och snö. Det gjorde jag 4-5 gånger bara på motorvägen, men alla gjorde så, man var ju tvungen, bilarna bakom stannade snällt bakom eller så försökte dom att köra om.
Ja, det var den värsta resan jag har varit med om på länge. Jag tänkte vid varje av fart, nej jag åker av och hem igen, men det stod bilar som hade fått stopp överallt, så jag vågade inte för då hade jag blivit stående i en snödriva istället. Så jag fortsatte rakt fram - mot Haninge.
Och sen vidare till Tyresö. Så jag kom fram till jobbet till slut.

Och där fanns Anna som nog hade råkat komma med det sista 840 bussen som gick till Tyresö
för sen så ställde dom in alla bussarna i Tyresö, Haninge, Nacka, Nynäshamn och ja hela Södertörn. Men vi var till slut 5 st som hade lyckats ta oss till jobbet på ett eller annat sätt.

Men kunderna avbokade sej den ena efter den andra för att dom satt fast någonstans och kunde inte komma. Jag tror att det sammanlagt bara var 2 st som lyckats komma på sin tid.
Men dom bodde i Tyresö och hade gått hit.

Så det var väldigt lugnt hos oss idag, så framåt em började man oroa sej för hemfärden.
Lasse ringde mej vid 16 - tiden och sa att han kunde inte komma ifrån jobbet, för hela Jordbro industriområde var blockerat av långtradare som bara stod och slirade och kom ingenstans.
Och då blev jag orolig för Hampus också, jag var ju ute med honom vid 7 tiden på morgonen.
Hur ska han klara sej!!! Hjälp
Så Lasse och jag hade kontakt resten av eftermiddagen. Jag kunde ju inte gå ifrån jobbet förrän klockan 19 för jag stängde.
Det var kaos överallt, vi lyssnade på trafikrapporten hela tiden för att hålla oss uppdaterade.

När jag gick ifrån jobbet vid 19 så hade Lasse precis kommit ut ifrån Jordbro och var på väg hem, men han sa att det var så mycket bilar som stod i dikena och lastbilar som hade fastnat. Dom stod överallt. Men var skönt, då var han på väg hem till Hampus ialla fall, stackars hund, ensam så länge, men vad kunde vi göra??

Jag körde hem Anna för det gick inga bussar som sakt var och det gick hur bra som helst.
Så när jag hade släppt av henne i Brandbergen och hade då bara att åka upp på motorvägen i Handen och raka vägen hem kvar. Skönt tänkte jag, snart är jag hemma.
Svänger upp på påfarten och ser att det är tvärstopp...... Där håller 2 bilar på att försöka backa ner ifrån påfarten för att längs upp står det en långtradare på tvären. 
Jag stanna och tänker, vad ska jag göra, jag har bilar bakom mej samtidigt som bilarna framför mej håller på att backa. Kul va!!!
Bilarna bakom mej ser det här och börjar att backa som tur va, så då kunde även jag backa.

Så jag tar mej igenom Handen sakta och sladdigt, folk går på vägen och liftar, men jag tänkte jag stannar inte för då blir jag väl stående.
Tar mej till slut ut på motorvägen via Jordbro, men det var knappt för i jordbrorondellen stog det 1 långtradare och slirade, men jag och en annan bil lyckades ta oss förbi.

Sen var det bara att tuffa vidare på motorvägen hemåt. Och det gick bra.
Jag var hemma vid ca 21 - tiden.
Och lilla vovve tovvingen blev så glad, och han hade klarat sej, han hade inte gjort någonting inne, vilken duktig hund vi har allså.
Lasse höll på att köra med snösslungan när jag kom hem, och hade precis varit ute med Hampus. Han var bara hemma en halvtimme före mej.

Ja jag säger då det, vilken dag allså, den ska man sent glömma.