En tung dag idag.

Idag har det varit en oerhört tung dag, vi var tvungna att avliva våran lilla "bebis" Hampus.
Åh de var så svårt och så jobbigt, men vi har varit överränns om Lasse och jag att blir han sjuk så ska vi inte förlänga plågan för honom, det är liksom ingen ide på en hund som är 13 år.
Han har ju varit lite risig det senaste halvåret kan man säga, lite vinglig och han har liksom halkat till men vi har ju tänkt som så att han är ju gammal.

Men för ca 2 veckor sen tog vi vacinations sprutan på honom och samma kväll och natt var han jättedålig han bara låg och skakade och kräktes flera gånger, men sen piggade han på sej, och till saken hör att han är aldrig sjuk mer än 1 dygn.
Men i Fredags morse när han hoppade ner från sängen så kräktes han och var alldeles vimmelkantig, kunde varken stå eller gå knappt.
Men jag gick en liten runda på morgonen med honom och då kräktes han 2 gånger till och kunde inte stå på ett ben när han skulle kissa utan att ramla, och när han skulle ruska på sej så ramlade han, det var jätte jobbigt att se honom så dålig.

Men jag åkte till jobbet sjuk av oro, men Lasse skulle försöka komma hem tidigare.
När Lasse sen kom hem så hade han kräkts i soffan och i sin korg och på golvet i köket.
Han åt ingen mat eller drack vatten.
Lasse bar ut honom så han skulle få kissa lite sen bäddade vi ner honom i sängen.
Hela natten sen har han försökt att gå och dricka vatten men det har kommit upp lika snabbt igen, han var jätte dålig.

Så i morse var vi tvungna att ta ett beslut, vad ska vi göra för han var ju inte bättre snarare att han knappt var kontaktbar, han bara låg och stirrade med tom blick, det var så jobbigt att se honom så. Och vi grät både Lasse och jag.
Sen ringde vi till Bagarmossens djurklinik och fråga om vi kunde komma in och avliva honom, vi kände att det var ingen ide att försöka hålla honom vid liv.

Vi bar honom ut till bilen och jag satt med honom i knät in till Bagarmossen.
När vi kom in dit fick vi ett rum att vara i och Hampus fick en lugnande spruta och han blev så dåsig till slut la jag honom ner på golvet och vi kelade och klappade på honom och sa att vi älskade honom, efter en stund kom en veterinär in och gav honom en spruta så han somnade in för gått och man såg i hans ögon när det var slut. Det var så jobbigt, vi stannade kvar en liten stund efteråt när dom hade gått iväg med honom och bara grät.
Det var så tungt att åka hem utan honom. När vi kom hem städade vi undan hans korg och matskål och jag dammsög. Det är med stor sorg i hjärtat jag skriver det här.

Det här är dom sista bilderna på honom man kan nästa se att blicken är alldeles tom.

Våran älskade Hampe Stampe sov så gott och jag hoppas att det alltid är sol där du nu är.